Lily blev biten av en huggorm

Förra torsdagen blev vår lilla hund Lily på lande biten av en huggorm i tassen. Hon skrek till i buskarna och kom sedan in, slickade baktassen och haltade på den. Efter en stund började hon flåsa, darra och gömma sig. Vi ringde lokala veterinären som rekommenderade att fara till djursjukhuset i Vik ifall foten börjar svälla - vilket den gjorde. Vanliga veterinärer har inte motgift, ifall det skulle behövas.

"Kyyn myrkky aiheuttaa puremakohdassa kudostuhoa, turvotusta, kuoliota sekä veren hyytymishäiriöitä. Myöhemmin voi seurata sydämen rytmihäiriöitä, munuaisten vajaatoimintaa sekä nesteen kertymistä keuhkoihin."

Hon blev biten ca kl. 15, vi for iväg ca 16, var där ca 17 och vården påbörjades ca kl. 18. Hon var ganska dålig då vi kom fram och (lilla och vanligtvis superdramatiska Lily) reagerade inte ens då det sattes en kanyl och togs blodprov. Proven visade att dom värden som vanligtvis höjs vid ormgift var höga. Fast inte bettet syntes eller hittades kunde det konstateras att det var det som skett. Ofta hjälper det med opiater + vätska intravenöst, och det var planen. Om det ser illa ut ges också motgift intravenöst. Motgiftet är väldigt dyrt (360€) och kan ha biverkningar, som sen igen måste vårdas. Just efter att vi lämnat henne kom läkaren tillbaka och sa att foten var så svullen och mörkblå att han starkt rekommenderar motgiftet. Risken kan annors vara necros (kuolio) dvs att foten dör, vilket är mycket illa, sa han. Dom lovade ringa på kvällen och berätta läget - och vi for hem och grät, oroade oss och väntade.

Googlade förståss en massa under tiden och det skrämde mig att det är farligare att bli biten i tassen än nosen/halsen "Koiran raajaan kohdistunut purema on vaarallisempi ja voi pahimmillaan johtaa lemmikin menehtymiseen" HÄR. Medan dethär lättade mig "Viime vuonna Ruotsissa 2700:sta kyyn puremaksi joutuneesta eläinlääkäriin viedystä koirasta noin 10 menehtyi". Fick också tex. veta att man inte ska ge kyypakkaus åt hundar (undantag om bettet är vid andningsvägarna). På sjukhuset berättade dom förresten att det under sommaren kommer 1-2 huggormsbitna hundar till dom varje dag!

Kl. 22 på kvällen ringde läkaren och berättade att Lily varit vaken, ätit och suttit. Men svullnaden och blånaden hade inte ännu blivit bättre så hon skulle stanna över natten. Kl. 13 nästa dag ringde dom och berättade att hon mådde bättre, blodproven var på bättringsväg, men svullnaden var ännu jätte kraftig. Riskerna var nu njurarna och "veren hyytyminen", så dom ville hålla henne på intensiven ännu tills nästa eftermiddag. På lördagen ringde dom på fm och berättade att hon mådde mycket bättre, hade tom ätit av grannens mat och kunde gå haltande.

Vi fick hem henne på lördag kväll, efter två dygn på intensiven. Väntandet, oroandet, ovissheten och ens egna hämska fantasi var jätte tungt och hämskt. Hon var ynklig och haltande då vi fick henne - inte alls sig själv. Blånaden på benet och ända upp på magen såg grymt ut. Den sjuka foten var nästan dubbelt så tjock som den friska. Med sig fick hon recept på opiatbaserad värkmedicin + medicin som skyddar magen + antibiotika. På söndagen var hon redan mycket piggare och kom med leksaker i munnen. Vi åkte på blodprov och alla värden hade nu stabiliserats till normala. Foten och lårbenet är ännu svullna och magen mörk lila. Vi är överlyckliga över att hon klarade sig, och även om vi nu är 1800€ fattigare så var det värt varje cent.
Koira, kyy, purema, kyynpurema, vasta-aine