På första träffen satt vi i en cirkel och fick turvis säga nåt om vårt beroende "Hej jag heter Jonna och jag är skärmberoende. Det sista jag gör på kvällen och första på morgonen är att se på min telefon - inte tex. min man." Barnen hängde genast med och vår 7-åring sa "Hej jag heter A och jag är skärmberoende. Jag älskar Clash of Clans. En gång då jag förlorade kastade jag telefonen."
Efter mötet satte vi telefonerna i skärmboxen och låste in den. Klockan 20.00 fick man tillbaka skärmarna. Pojkarna hittade på en massa och lekte som vanligt ute hela dagarna - vi har ju det så lyxigt att dubbelkusinens pojkar är exakt lika gamla. Själv gjorde jag sudoku, rensade i naturen och vi gjorde alla tillsammans tex. utfärder med färdkost i skogen och for ock plocka jordgubbar. Veckan avbröts lite då Lily fördes till sjukhuset på torsdagen, men barnen fortsatte tappert.
Vi vuxna märkte ibland att det var svårt utan telefon tex. då man talade med varandra så skulle man mången gång ha velat visa nåt eller kolla upp fakta till diskussionen eller ta foton (då jag glömde kameran hemma) - men bra gick det i alla fall. Egentligen är det gasnka störande att vi börjar vår dag så att alla är på sina skärmar, men det lättar ju så mycket då ingen har bråttom med morgonmålet. Men nästa år kanske vi skulle våga med att man skulle få ha telefonen tex. 2h mitt på dagen och därigenom få en energiskare start på morgonen samt vara effektivare på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar