Nu har hon varit vår redan i över två veckor och det har gått super bra! Hon sover hela nätter och är en glad hund - helt som om hon alltid bott med oss.
Eftersom vi inte vill låta Lily sova i vårt lilla sovrum, utan i pojkarnas som är två rum med öppnad vägg, så sover jag i pojkarnas rum på soffan (Lily i sin säng på golvet). Dom första nätterna hade vi en varmvattensflaska i hennes säng, som substitut för syskonen. Hon vaknade nog flera gånger och hoppade upp mot mig för att kolla att nån var där. Men nu sover hon redan ca 8h (22-6.00), går och kissa på papper (eller förbi), och sover ofta lite till.
På kenneln ansåg dom att man inte behöver ha "mammaledigt". Att man kan ta valpen på fredagen och gå på jobb på måndagen. Att valpar ändå sover största delen av dagen som så små. Dom menade att det är bäst att valpen så snabbt som möjligt vänjer sig vid familjens rutiner. Tanken är väl lite som med babyns sovskola; det är lättare vid 6mån än som ettåring. Jag vet att folk säkert tycker olika på denhär hund-punkten och det finns säkert hundraser som är mera ängsliga och sårbara men vi fick henne iallafall på torsdagen efter jobbet och for på jobb på tisdagen. Sen dess har hon varit ensam fyra dagar i veckan 5-6h - och det har gått jätte bra. Vi har en port och hon är på dagen i vårt öppna kök.
Hon verkar ha lärt sig sitt namn på två veckor. Hon har också mycket kliande tänder ibland och det har varit bra att ha en massa leksaker och ben att bita på. Jag är hemma på fredagar och kunde då konstatera att hon sov 90% av dagen. På veckosluten då vi alla är hemma är hon mer vaken.
Det har gått bra och lätt, men hon är ju ännu en baby. I uppfostringsväg just nu får hon inte hoppa i soffan eller våra sängar, får inte äta på skor och vi försöker lära henne sitta. Får se sen om hon visar nån annan sen sida vid trotsålder och tonår. Vad har ni för hundvalp-erfarenheter?
