Två barn

Tänker ofta på hur tacksam jag är för att ha fått uppleva två olika barn. HÄR finns en bra kolumn om saken av Katja Lahti.

Toinen lapsi on monella tapaa hyvin terapeuttinen olento. 

Hän vapauttaa vanhempansa kasvatusharhojen vallasta 

olemalla täysin erilainen kuin sisaruksensa.

Om vårt första barn skulle vara vårt enda barn skulle jag gå i tron att vi som föräldrar med klara stränga gränser och pedagogiskt handlande har påverkat att vi fått ett barn som äter jätte bra, sover jätte bra och lyder jätte bra.

Bara man tex. håller fast vid måltider och inte äter snacks - så är barnet nog hungrigt och äter nog! Sovskolan går till så att man gör som rådgivningen berättat, håller fast vid det - och så funkar det! Om barnet inte får röra vasen på bordet, berättar man det åt barnet - och så lyder hen!

Toinen lapsi demoaa kiusallisen tarkasti, 

että samojen vanhempien geenivarastosta, 

samoilla kasvatusmetodeilla ja 

samoilla kurinpidollisilla reunaehdoilla 

voi kasvaa ihan omanlaisensa ihminen. 

HAHA! Tacksam är jag alltså för att ha fått en läxa i hur minimalt man egentligen kan påverka. Om barnet äter dåligt så äter hen dåligt - and there's nothing you can do about it!! Om barnet inte "går med på sovskolan" och skriker 90min - så kan du ju inte pina grannarna längre mitt i natten! Om barnet förbjuds att röra vasen lyder hen, men det kan hända att hen skriker i 45min och försöker slå och bita dig.

Älskar att våra pojkar är olika och lärt mig så mycket.

Till sist ännu...

Yleispäteviä kasvatusneuvoja on hyvin vähän - jos ollenkaan. 

Ainoa perimätieto, mitä muille vanhemmille kannattaa jakaa, on vertaistuki.

... och ikväll ska vi ha lillajul med vårt fina mamma-gäng - min vertaistuki!