Alla fyra sprang vilda omkring i Anttila då jag vaktade dom, det skedde en krock och Adam flög med pannan mot en flyttlåda dom hade mitt i korridoren. Som tur kom dubbelkusinen just då. Blodet rann, Adam skrek, jag blev chockad, skrek bla "voi vi**u" och rusade till wc:n medan folk stannade och stirrade.
Märkte igen hur svårt det var att agera och tänka klart i chocktillstånd. Kunde nog trösta, lugna och torka blodet i wc:n, men hundra tankar for i huvudet "var får jag plåster", "borde vi gå till läkaren", "hur och vart ska jag gå till läkaren" - och jag kunde inte tänka klart och bestämma mig, eller helt enkelt be om hjälp. Satt bara i wc:n tills en kvinna snällt frågde om allt är ok? Hon och en annan kvinna tittade på såret och tyckte vi skulle gå till Diacor bredvid Sello. Gick ut ur wc:n för att konstatera att jag inte visste var Diacor ligger. Satte mig ner och skulle börja googla då en vakt kom och fråga om allt är ok? Hon desinfierade såret och följde oss till Diacor. Tacka vet jag dessa snälla människor som hjälpte mig agera! Lovade nu mig själv att göra samma sak till andra!
ps Själva limningen gick bra och farten fortsatte då pojkarna återförenades...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar