Ikväll har det hänt nåt historiskt - jag har klippt Antonys naglar! Senast jag gjort det är ca två år sen. Då hittade han på att bita på naglarna tex. medan han ser på tv. Varje gång jag klipper Adams naglar kollar jag Antonys och konstaterar att det inte finns nåt att klippa. Varje gång får Adam en xylitol pastill och varje gång blir Antony utan.
Efter senaste kalas Antony var på har han önskat sig Chima Lego. Vi har konstaterat att det går bra att önska sig till julklapp. En dag då vi igen talade om julklappar (i juni...) tändes en lampa i mitt huvud och vi kom överens om att ifall jag i sommar kan klippa hans naglar samtidigt som Adams, dvs att det finns nåt att klippa - så får han en Chima Lego efter sommaren. Nu är vi på god väg! Tänk så man kan bli glad och nöjd av nåt sånthär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar