Han är plötsligt utan blöja! Igen gick det så (som med Antony) att våra fantastiska dagistanter bara började ha honom utan blöja för några månader sen. Dom berättade att han är torr hela dagen och vi ba gapar. Dom är ju så skickliga med att alla barn alltid går på pottan före maten, efter maten, före man går ut, efter att man kommit in. Och då alla barn gör det är det lätt att följa med gänget utan att protestera. I två veckor har vi nu också åkt hem från dagis utan blöja - och endast använt nattblöja. Visst händer det en olycka nu och då, men det är ju så lätt nu då man bara sätter nya byxor och inte behöver oroa sig för hur vinterhaalaren ska torka till nästa dag.
Märker att Adam nu också utvecklats tankemässigt. Nya härliga uttryck han ofta använder är tidsbegrepp som -"Nä ännu" eller -"Imovvon", favoriten -"Vafpö?" används flitigt och han kan svara -"Däfpö!". Så sjukt roligt, så jag börjar skratta varje gång. Han berättar också långa historer och har bra humor.
Adam har haft jobbig trots från ca 1-års ålder - we`re talking Raivare. Dom kan utlösas av vad som helst, tex. idag av att jag farit till jobbet innan han vaknade och att jag vid middagen hjälpte honom få stolen närmare bordet. Adam har varit långsam verbalt och vi har analyserat att en del av hans frustration säkert beror på det. Ofta kan han bli rasande av att vi inte förstår vad han säger - och det är ju förståerligt. Tänk nu om alla andra i världen plötsligt endast skulle tala kinesiska, också din familj. Klart du skulle känna dig ensam och frustrerad, för han är ju inte en baby mer utan fattar det mesta, säger och vet vad han vill - utan att vi alltid förstår. Det som gör mig så olycklig i domhär situationerna är att jag inte får trösta honom. Skulle ju bara vill ge en stor kram, men försök till det eller att göra det med våld gör honom bara mer arg. På dagis har han ju sen alltid varit deras solstråle. Solstråle är han nog också ofta hemma - det är on/off eller on the edge för den lilla temperamentsfulle killen.
NU har Adam ett par gånger tystnat och lyssnat på mig under sina raivare och jag känner att jag just nu har mer energi att tänka pedagogiskt på saken. Då har jag förklarat att jag förstår vad det är han vill -"Jag vet att du själv ville gå in i bussen". Gett känslan ett namn -"Jag vet att du blev ledsen". Och förklarat varför saken är så -"Bussen kom så fort att jag måste bära in dig för att vi skulle hinna med". Har alltså 1000 gånger förklarat såhär tidigare också, men nu lugnades han för första gången och kramade mig - otroooligt genombrott. Hittills har det inte hjälpt fast man skulle skrika -"Du får glass!", för han är så arg och inne i sitt raseriutbrott.
Skönt då barnen blir äldre, men samtidigt har jag snart ingen baby mer. Ingen med tuttflaska, tutt eller blöja...
 |
| Min lilla stora pojke. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar