Böcker och kultivering

Har nu en period då jag igen orkar ta in nåt djupare än chicklitt eller deckare. Med små barn har jag märkt hur jag inte på länge kunnat läsa tidningen eller se på nyheter om hur hämska saker det händer i världen. Dom två senaste böcker jag läst har nu haft stort inflytande på mig. Jag har återupplevt insikten i hur böcker faktist kultiverar, edukerar, upplyser och påverkar ens tänkande. Rekomenderar varmt domhär två.

Khaled Hosseini - Flyga drake (2003)
Boken innehåller självbiografiska influenser och man får en inblick i hur det förr sett ut och nu ser ut i Afghanistan. Det är en historia där man får följa med en pojke från liten tills han blir man, under tiden då talibanerna tog över makten. Tänk hur livet skulle se ut om jag eller mina barn blivit födda i Afghanistan? Har läst hans bok Tusen strålande solar (2007), som också verkligen är läsbar och inte heller lämnar ett torrt öga, och var den mest sålda romanen i USA det året. Men Flyga drake påverkade mig djupare och har inte ännu heller kunnat släppa den i tankevärlden fast det är flera månader sen jag läste slut den. Min man förundrade sig över hur jag grät av att läsa en bok, men några veckor senare då han läst slut boken brast även han ut i gråt - boken lämnar definitivt inte nån oberörd. Då jag läser om dom två afghanistanska männen i min ålder, som just nu hungerstrejkar i ett tält framför riksdagshuset, har jag lust att gå och hälsa på dom, prata med dom och få höra deras historia. Om författarens böcker sägs det "Tämän jälkeen eivät uutisotsikot koskaan enää näytä samalta", och kan inte annat än hålla med. När fanken kommer han ut med nästa bok?!

 

 

Chimamanda Ngozi Adichie - En halv gul sol (2006)

I denhär boken får man bekanta sig med Nigerias historia genom några akademiker och deras tjänstepojke och hur deras liv påverkas av inbördeskriget. Biafra rasade mellan 1967 och 1970 och krävde miljontals offer. Historian om personernas vardag mitt i ett krig skildras fint. Om hur personerna tvingas in i situationer, men där finns också kärlek, vänskap och humor. Författaren (f. 1977) har skrivit två andra böcker som också vunnit internationella pris och intresserar mig. Boken var intressant och väckte definitivt intresse för att ta reda på mer fakta och läsa om fler afrikanska länder och deras historia. Hur många länder finns det egentligen i Afrika, varav alla ju har sin egen historia - som jag inte har en aning om? Afrika är så mycket mer än zebror, lejon, råa inbördeskrig och svältande barn. Har märkt hur jag nu har lust att fråga och intervjua mörkhyade jag stöter på i vardagen. Jag är intresserad av deras historia, hur har dom kommit hit? vad kan dom berätta om sitt land? osv. Intervjuade faktist en taxichaufför för några veckor sen och han var från Ghana (vars historia jag, igen, inte vet nånting om) och han var här för att studera på Poli.