... v a r j e gång man lämnar barnen över natten nånstans. DÄR har dom ju varit så söta och underbara - får man alltid höra. Men sen då dörren stängs här hemma konfronteras man med två små gnäääällande, grååååtande och skriiiikande monster. Som tex. inte vill ha byxorna på och inte vill ha byxorna av, inte vill gå upp och inte vill vara nere osv. Konstaterade att fyra-åringen inte mera reagerar så fasligt starkt (men nog tillräckligt för att få mitt huvud att höra naglar dras mot krittavla ett par gånger idag), och två-åringen är just nu som värst.
Och man försöker ju förstå dom så in i he***te, andas ut och in, räkna till fem och krama dom så mycket som möjligt. Det är klart att jag förstår dom och att dom måstat vara duktiga och att Adam är för liten för att förstå tid och veta när vi kommer efter dom osv - men håhhååå så dessa dagar är tunga (kryddat med egen trötthet och lite dagen efter).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar